Lars Sundin! Min ängel!

Jag vet att änglar dör aldrig!

Jag kommer att sakna dig!
Jag kommer alltid att älska dig!
Jag kommer aldrig att glömma alla våra underbara kramar.
Jag kommer aldrig att glömma där du alltid fick mig att skratta...
Alla våra stunder kommer jag ta med mig genom livet...

De svider, varför? Varför gör de så ont? Varför ska de här hända nu?

Varje gång jag tänker på dig så svider de, de är nästa som de var ett öppet sår som aldrig vill läcka. De är nästa som att jag kommer att få ha de så här öppet hela tiden, att de inte går att få bort de. Kommer de att kunna läcka?

Varje gång jag tittar på dig så minns jag allt som du har gjort med mig, de känns som att de är slut med de nu, att jag kanske aldrig kommer att kunna höra dig skratta mer, aldrig kunna ge dig den där speciella kramen igen. Måste jag gå min väg utan dig nu? Måste jag krama dig för sista gången nu? Jag  vet inte om jag kommer kunna  göra allt de här själv utan dig..

Varje gång jag har sett dig så har du vare den jag alltid har sett upp för, du har alltid vare den som alltid har vare starkast av oss alla, men nu är du den som är svagast, och de är något vi alla inte vill att du ska vara.

Du kommer alltid att vara den person som är starkast av oss…

Du kommer alltid att var den person som jag ser uppför..