Jag vill kunna sluta tänka så mycket på honom men de går inte, han finns där hela tiden. När jag sover, när jag vaknar, över allt!!!
 
 Jag vet inte vad de är för fel på mig, kanske de är så att jag aldrig kommer över han. Men hur ska jag då kunna leva mitt liv? De är inte så de var igår allt hände, men de känns som de för mig. Varje gång jag hör en låt som påminner om honom så blir jag nästan galen, de kanske låter konstigt med de är så i mitt lilla liv.

Jag skulle vilja känna han hud och bara kolla i han vackra ögon och se att de kanske finns något för han och mig att börja om igen. Men som de ser ut nu så finns de ingen mellan oss så de kan bli han och jag igen, de är väl så de ska vara.
 
Om man bara kunde spola tillbaka tiden och se om man kunde göra något åt att de som hände då, jag skulle dö om jag fick göra de. Bara jag fick se om jag var kvar i hans armar än idag. Jag skulle göra allt bara för att kunna få de.

Vissa dagar så hatar jag han så otroligt mycket, men långt inom mig så älskar jag honom, men de är något alla har, tror jag.  Vissa dagar så önskade jag att jag aldrig hade träffat han, bara för att han finns i mina tankar hela tiden, vissa dagar så vill jag bara att han ska komma hit och bara vara...

Men de kommer aldrig att hända allt de här.