En gång så var du min, en gång så var de vi, en gång så kunde du få mig att le. Men nu finns inget av de kvar längre, men i mina drömmar är de vi för alltid. Jag saknar ditt skratt varje dag, jag saknar när du ler mot mig.

Jag drömde om dig inatt, att du ville försöka igen, att du saknat mig. Du ville aldrig vara utan mig igen. I drömmen så var allt bra igen, vi gick hand i hand, och du sa dom orden jag alltid vill höra. Men när jag vaknar igen så är jag här själv igen, jag hatar att de ska var så bra i mina drömmer men inte i verkligheten. Jag vill bara att ska bli som de är när jag drömmer, när jag vaknade idag så var kudden blöt , jag visste då att de bara var en dröm..

Varje morgon jag vaknar så kommer du upp i mitt huvud, jag kan bara inte släppa dig, jag vet inte vad de är. De måste vara så att jag älskar dig fortfarande, eller är bara så att jag aldrig vill släppa dig? Jag har aldrig känt så här för något, de som bruka hända är att jag grinar lite sen när de över.  Men med dig så när de något speciellt, du har förtrollat mig med något.

Jag behöver dig i mitt lilla liv, jag vet inte om jag klara mig utan dig, men de kommer jag väl att få göra. Från och med nu så är jag ensam, utan någon som säger dom orden som alla vill höra någon dag. Kommer jag kunna älska igen? Kommer jag kunna se någon annans ögon och säga att jag älskar han? Om jag känner nu så kommer jag aldrig att kunna göra de. För jag vill bara vara med dig, ingen annan. För när jag är med dig så släpper jag allt och bara se dig, se hur lycklig jag är med dig.

Kommer de en dag för oss igen? Kommer de att bli så att du kommer att säga att du älskar mig? Den dagen kommer väl?